Inga gröna fingrar

Åh, det är så svårt att hålla blommorna i full vigör, när man är ute och rör på sig så mycket som jag är. En dag ska jag befinna mig på ett och samma ställe och lära mig på riktigt om hur man hanterar blommor – det är så vackert och så mår man mycket bättre av att ha växter omkring sig.

gronahander

Igår när jag kom hem ifrån en vecka i Amsterdam såg jag till min förskräckelse att min 2 år gamla monstrea hade klappat ihop – en växt som ändå har överlevt många hårda tider. Den passade också utmärkt ihop med min Lena Bengtsson-vas som jag köpte samma dag som jag bröt upp med min pojkvän efter ett förhållande som hade varat i 2 år. Det är något magiskt, på ett ondskefullt sätt, med monstrean och 2-årsgränsen!

Kanske är det här också ett tecken på att det är dags att gå vidare, eller att starta upp något nytt? Just nu känns livet ganska bra ändå och veckan i Amsterdam var magiskt. Det finns speciellt ett kvarter i centrum som har blivit något av ett centrum för konstnärer, med många butiker för hantverk, för inredning och för design. Där tillbringade jag många av mina lediga stunder och bilen hem är full med inköp från dessa butiker.

Jag köpte också med mig en krukväxt med ett holländskt namn som jag inte kommer ihåg. Men det som jag kommer ihåg är att den behöver mycket lite vatten, och ska vattnas en gång i veckan. Så den borde passa mig alldeles utmärkt. Också passande att jag köpte den nu när min gamla monstrea hade givit upp. En nystart helt enkelt.

Nu ska jag gå och vattna min nya kompis, så jag kan sova lugnt en vecka, och hoppas att jag kommer ihåg honom nästa vecka…

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

required